Svårt skadad – men måste arbeta

Nyheten uppdaterades 2012-03-30 8:22

Flera gånger har hon svimmat av smärtan i ryggen. Hon klarar bara sitta upp i max 15 minuter.

Och har så mycket smärtlindrande mediciner att en höjning skulle vara detsamma som dödshjälp.

Ändå tycker försäkringskassan att hon ska jobba.

Smärtan har vuxit fram. Ända sedan Ann-Sofie Brännström Ringdal var 25 år har hon haft diagnosen reumatism. Men det som nu händer i hennes rygg är något helt annat.

– Det gör så fruktansvärt ont. När det är som värst känns det som om någon tar tag i bröstkorgen och vrider alltihop runt ryggraden. Det blir bara värre och värre, och läkarna säger att det inte finns något att göra, säger hon och kniper ihop ögonen.

Smärtan och sorgen svämmar över, och tårar trillar flera gånger ner på kudden under vårt samtal.

Ann-Sofie Brännström Ringdal ser en tydlig koppling mellan smärtan i övre delen av ryggraden och en bilolycka för tre år sedan. Hon satt i baksätet på väg till jobbet. Föraren gjorde en farlig omkörning och bilen körde i diket med en våldsam fart.

Det gjorde ont. Läkarna konstaterade whiplash och Ann-Sofie stannade hemma från jobbet till och från under våren. Men det blev inte bättre utan tvärt om sämre. Senare röntgenbilder visar att den sjätte ryggkotan har vridit sig åt höger och klämmer nerven. En komplikation som kan uppstå efter en hård krock.

– Nu får jag behandling för svampinfektion mellan skulderbladen för min kropp svettas så mycket på grund av smärtan. Skulle det finnas någon som ville operera mig så skulle jag göra det även om risken var stor att jag blev förlamad. Jag förstår inte hur de kan tro att jag ska kunna jobba.

Ann-Sofie är utbildad i kommunikationsteknik och arbetade med administration på kompetenscentrum i Kungsbacka kommun när olyckan inträffade. Sedan den 7 oktober 2009 har hon varit helt sjukskriven. Hon får hjälp att klara vardagen och hygienen av en personlig assistent över 60 timmar varje vecka.

De senaste tre åren har hon slussats runt mellan olika läkare och specialister och mängder av intyg har skrivits om hennes besvär. I det senaste bedömer läkaren att det inte finns någon möjlighet alls för Ann-Sofie att komma tillbaka till arbete. ”Hennes handikapp får betraktas som beständigt”.

Men det anser alltså inte Försäkringskassan. I början av mars kom beslutet. Ann-Sofies arbetsförmåga bedöms inte ens vara nedsatt med en fjärdedel och hon har därmed inte rätt till en enda krona mer i ersättning.

– Jag blir så ledsen och illa berörd, för jag vet att jag inte är ensam. Man känner sig så otroligt liten. De har hur mycket resurser som helst, med jurister och medicinska rådgivare, men jag har ingenting. Försäkringskassans medicinska rådgivare har inte ens träffat mig.

Ann-Sofie berättar att Försäkringskassan ville sjukpensionera henne för reumatismen för 10-15 år sedan. Men att hon då tog sig upp ur rullstolen och skolade om sig. Hon älskar sitt jobb, och nu saknar hon det och arbetskamraterna varje dag.

Hennes man, Rolf, hjälper henne upp ur sängen och stödjer henne på väg ut mot bilen. Det är dags att träffa läkaren för att få till ytterligare en utredning.

Rolf har också suttit i rullstol efter en olycka men lyckats lära sig gå igen. De gifte sig för två år sedan. Hittade det lilla huset utanför Varnum med hjärtformad farstu och flyttade ut för att få lugn och bo nära naturen.

– Vi klagar inte. Vi försöker tänka positivt och anpassa oss. Men när de hela tiden drar undan mattan på en så… Ska de sätta oss hos kronofogden, eller? Nu har vi bara min sjukpension att leva på och det blir man inte rik på, säger Rolf.

Källa: Borås Tidning

Lämna gärna en kommentar