Svenskar köpte njurar av fattiga

Nyheten uppdaterades 2011-03-25 15:24

Bristen på i Sverige har fått ett 30-tal personer att åka utomlands sedan 1980-talet för att transplantera som köpts av fattiga människor.

Det visar en opublicerad kartläggning av vid i . En av de svenska organköparna berättar för SR:s Vetenskapsradion att han tröttnade på att stå i kö och åkte till för att köpa en njure.

Organhandel är förbjuden enligt svensk lagstiftning.

– Det är naturligtvis väldigt olyckligt och ingenting som vi tycker är bra eller står bakom, säger , utredare för donations- och transplantationsfrågor på .

Myndigheten delar Annika Tibells uppfattning om hur utbredd organhandeln är och att det är ett stort problem. Men trots det är inga omedelbara åtgärder planerade.

– Vi måste fortsätta arbeta för att man inom den svenska vården ska kunna genomföra de donationer som behövs. Men i dag är det så att efterfrågan är större än tillgången.

– Vi tar starkt avstånd från den här verksamheten och vädjar till alla njursjuka att besinna sig. Folk far illa av den här traffickingen, säger Njurförbundets styrelseordförande .

Han menar att man trots allt kan leva ett bra liv med dialys och att ingen i Sverige behöver bli så desperat att den åker utomlands för att köpa en ny njure. De allra flesta hittar en inom tre år, ofta tidigare om man hittar en levande – en vän eller anhörig. Mellan 30 och 40 procent av alla som njurtransplanteras i Sverige får organet från en levande .

– Men visst är organbrist ett allvarligt problem och det finns massor att göra på det här området. Både inom sjukvården och i informationen till allmänheten, säger Håkan Hedman.

Socialminister (KD) är djupt bekymrad över organhandeln och kallar den oetisk.

– Det är ett utslag av någon slags där människor från den rika delen av världen utnyttjar världens allra fattigaste på ett sätt som är fullständigt oacceptabelt, säger han till TT.

Göran Hägglund anser att den svenska modellen för fungerar väl men säger att det finns mer att göra för att få fler tillgängliga organ.

– Det är många som säger sig vara beredda att donera organ, 80 procent enligt vissa undersökningar, men bara väldigt få som går från tanke till handling.

– Möjligtvis kan det dystra faktum att vi nu diskuterar det här leda till att fler anmäler sig och verkligen registrerar sin vilja, säger Göran Hägglund.

Kanske borde det svenska regelverket kring organdonationer ses över, men viktigast av allt är att öka kunskapen, menar Annika Tibell, chef för transplantationskirurgiskakliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset.

I dagarna kommer en informationsbroschyr att skickas ut via sjukvårdsorganisationen och patientföreningar, där man framförallt trycker på tre aspekter – de etiska, de medicinska riskerna för både givare och mottagare och det faktum att det handlar om en olaglig hantering.

– Bara för att det rör sig om en företeelse som är relativt sällsynt så kan vi ju inte bara strunta i det. Det handlar om att människor från rika länder utnyttjar människor från fattiga länder, det är moraliskt och medicinskt förkastligt, säger Tibell.

Källa: Borås Tidning

Lämna gärna en kommentar