Svårt skadade syrier på väg att knäcka sjukvården

Nyheten uppdaterades 2012-03-22 7:16







Publicerad i dag 07:03






Foto: Thomas Karlsson










..

Hundratals svårt skadade syrier fyller salarna på sjukhusen i den turkiska gränsstaden Antakya. Konflikten har ansträngt resurserna till det yttersta.



Ali är halvt medvetslös och pannan är svettblank. När den grymma smärtan sköljer genom hans kropp skrynklas ansiktet ihop av ofrivilliga grimaser. Läkaren berättar att Ali fick buken genomborrad av fyra kulor från en automatkarbin. Det hände för tre veckor sedan, i den syriska staden Aleppo.

Tjugofemårige Ali var en av tusentals som gått ut för att demonstrera mot president . Aleppo i norra Syrien betraktas som ett starkt fäste för regimen, men de senaste månaderna har upproret etablerats även här.







Alis storebror som är med oss vid sjuksängen drar med en hastig, nästan gest undan lakanet som döljer broderns överkropp. Underdelen av buken är täckt med ett stort transparent plåster, delvis missfärgat av var.

– Ali jobbar på en bilverkstad och drömmer om att tjäna ihop tillräckligt med pengar för att kunna gifta sig. Han är ingen terrorist. Han demonstrerade för att få ett bättre liv. Varför ville de döda honom?

säkerhetsstyrkor sköt skarpt rätt in i . Ali mejades ned av kulorna och lämnades på gatan för att dö, med tarmarna vällande ut ur buken. En kamrat fann honom i rännstenen när polisen hade lämnat platsen. Ali fördes till ett av oppositionens provisoriska sjukhus i sju mil bort.

– Vi vågade inte ta honom till sjukhuset i Aleppo, då hade han genast blivit gripen och kanske dödad, säger brodern.

Nu ligger Ali på ett sjukhus i den turkiska staden Antakya, dit han smugglades över gränsen. Under färden blev såren svårt infekterade.

Han är en av många hundra krigsskadade syrier som vårdas i denna turkiska gränsstad med drygt 200 000 invånare, stor som Uppsala ungefär. Konflikten i grannlandet Syrien har sträckt ut sjukvårdsresurserna i Antakya till det yttersta.

– Än så länge går det bra, vi känner att vi får stöd från våra turkiska vänner. Men vad händer om våldet bara fortsätter och patienterna blir fler och fler, frågar sig läkaren Majed, som själv kommer från Aleppo.

Han flydde sin hemstad för sex veckor sedan. Några kamrater i Majeds motståndsgrupp hade gripits och han tordes inte vara kvar. Majed är inte hans riktiga namn, och han vågar inte ställa upp på bild – hemma i Aleppo finns hans hustru och en tio dagar gammal dotter, som han hittills bara sett på Skype. Inte heller Majeds patienter törs framträda med namn, av rädsla för att deras anhöriga i Syrien ska råka ut för repressalier.

Doktor Majed är ett slags sambandsman mellan de syriska flyktingarna och den turkiska sjukvården. Han är en lågmäld med prydligt som visar oss runt i salarna på Defnesjukhuset, praktiserande sin medicinska engelska när han berättar om de illa sårade syriska flyktingarna som vi möter. Det blir som ett slags läkarrond.

Men ibland tappar Majed sin kontrollerade fasad och rösten skälver till. Vi träffar Khalil från Homs, som fått underbenet perforerat av granatsplitter och drömmer om att hans kamrater i Tyskland ska samla ihop pengar till honom för specialistvård. Majed viskar till mig efteråt att det är högst osäkert om Khalil kommer att få behålla sitt ben.

– Han låg åtta dagar i en lägenhet i Homs med benet söndertrasat innan han kunde komma hit och få riktig vård.












Källa: DN.se - Nyheter - Senaste nytt

Lämna gärna en kommentar