Oväntad träff för spermadonator

Nyheten uppdaterades 2012-03-12 13:51

När åren gick utan att Maria Hasselblad träffade en man, kände hon till sist att hon inte längre hade något val. Hon önskade sig ett barn ”så oerhört mycket” och skulle det bli något fick hon ordna det på egen hand. Som 39-åring åkte hon därför till Danmark och lät sig insemineras med donerad sperma.

Allt hon då visste om den anonyma donatorn var: längd, vikt, blodgrupp, hår-, hud- och ögonfärg, utbildning och yrke. De dubier hon hade kring att hennes blivande barn inte skulle känna till halva sitt genetiska ursprung, satte hon sig över.

– Jag ångrar absolut inte att jag lät mig insemineras. Men redan under graviditeten skrev jag i min dagbok att jag hoppades att mitt barn kunde förlåta mig om det en dag skulle lida av att inte känna till hela sitt genetiska ursprung, säger Maria, som efter sex inseminationer lyckades bli gravid med dottern Linnea.

Om detta berättade Maria Hasselblad i artikelserie Man utan Barn förra våren. Hon var då helt inställd på att donatorn skulle förbli anonym. Aldrig hade hon kunnat ana att hon ett år senare skulle bli kontaktad av Linneas biologiska pappa – som råkat få se sin biologiska dotter i en .

För Idagsidan berättar de nu båda om hur deras vägar korsades på nätet och om de omtumlande första kontakterna.

– En dag hade jag fem minuter över på jobbet och av ren nyfikenhet googlade jag på mitt , säger ”Mårten”, som av hänsyn till sin familj vill vara anonym i tidningen.

– Via en kontaktförmedling för donatorsyskon, hamnade jag på en -artikel där Maria intervjuades om sin insemination. Intill fanns en bild på hennes dotter Linnea och när jag såg henne förstod jag att hon troligen bar på mina arvsanlag. Det var en väldigt omtumlande och märklig känsla.

Enligt svensk lag får insemination inte utföras på ensamstående kvinnor. Det är inte heller tillåtet med anonyma donatorer. Barnlängtande singlar har i stället fått söka sig till Danmark och andra länder där detta är tillåtet. Nyligen gick dock Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet ut i en debattartikel på SvD Brännpunkt och krävde att även ensamstående kvinnor ska få rätt till assisterad befruktning i Sverige.

Maria Hasselblad är en av dem som skulle välkomna en lagändring – särskilt eftersom det skulle betyda att alla fick tillgång till öppna spermadonatorer, vilket innebär att barnen vid mogen ålder får veta donatorns identitet.

– Jag tycker inte att man ska förstora betydelsen av biologiska band, men min dotter Linnea visade sig vara väldigt olik mig både till utseende och personlighet. Det oroade mig lite eftersom hon inte hade någon att spegla sig i. Säkert har jag också påverkats av det svenska klimatet. Att anonyma donatorer är förbjudna i Sverige är ju en tydlig signal från samhällets sida om vad som anses vara bäst för barnet, säger Maria.

Att Maria 2006 åkte till Danmark för insemination och frivilligt blev ensamstående mamma, innebar inte att hon stängde dörren till ett mer traditionellt familjeliv med en närvarande pappa. Ett par år efter att hon fått Linnea träffade hon sin nuvarande man Dan. Båda är universitetslärare och tillsammans har de nu även gemensamma dottern Agnes.

– Än så länge har Linnea inte varit särskilt intresserad av sina ”pappafrön” från Danmark, säger Maria när vi hörs ett år efter den första intervjun. Hon är fullt upptagen av sin sociala och känslomässiga pappa här hemma.

Men även om den biologiska pappan inte är särskilt intressant för Linnea i dag, kommer han kanske att bli det längre fram i livet. Efter inseminationen har Maria läst in sig på forskningen kring donatorbarn och förstått att en del av dem som kommit till på det här sättet är intresserade av att känna till hela sitt genetiska ursprung och förespråkar därför själva öppna donatorer.

Oron inför att en dag stå svarslös ifall Linnea skulle vilja veta mer om sina rötter, fick Maria att dra igång rena detektivarbetet. De privata inseminationsklinikerna i Danmark köper sperma från två stora spermabanker och mot en avgift kan privatpersoner få tillgång till deras arkiv med mer omfattande presentationer av donatorerna. Männen är anonyma, men allt från medicinsk familjehistoria till barndomsfoton och inspelade intervjuer med donatorerna finns ofta tillgängliga.

Bland hundratals anonyma donatorer hittade Maria till sist en beskrivning som stämde in precis på de uppgifter som hon fått om Linneas donator – längd, blodgrupp, utbildning … Via en annan klinik – som mer villigt delade med sig av information – lyckades Maria senare få bekräftat att det faktiskt var rätt man. Alla kliniker har nämligen ett gemensamt register över donatorer och mottagare. Maria fick också veta vilket nummer hennes donator registrerats under.

Att få tillgång till var särskilt betydelsefullt. På nätet finns det numera där man kan efterlysa biologiska halvsyskon som kommit till med spermier från samma donator. Syskonen kan finnas över hela världen och matchningarna sker just via .

Hösten 2009 startade Maria Hasselblad ett svenskt mötesforum – – för personer som kommit till med hjälp av spermadonation. Trots att hon gjort efterlysningar både på den egna sajten och på internationella kontaktförmedlingar i flera år har hon inte fått något napp.

Men så i januari dök det upp ett mejl från en okänd person. Utan att reflektera särskilt mycket över det öppnade hon meddelandet och började läsa: ”Hej, jag donerade sperma 2005. Av ren nyfikenhet googlade jag på mitt donatornummer och förstod då att det fanns någon i Sverige som sökte efter genetiska halvsyskon till sitt barn, som kommit till med hjälp av spermier från den donatorn. Jag kan berätta för dig att din dotter har åtminstone två genetiska halvsyskon, eftersom jag har två barn.”

– Jag rös i hela kroppen, säger Maria. Jag hade ju gjort en massa efterforskningar, men inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig att jag skulle bli kontaktad av donatorn. Samtidigt som jag blev överlycklig och väldigt ivrig, försökte jag gå försiktigt fram för att inte skrämma bort honom. Jag var noga med att betona att han inte behövde känna att han hade några förpliktelser. Han har sin familj och jag min.

Sedan följde en intensiv mejlväxling. ”Mårten” skickade över en id-handling och ett dokument som styrkte hans donatornummer. De utbytte fotografier och likheten mellan Linnea och donatorn var uppenbar – även i fråga om personlighet och intressen. Linnea är till exempel väldigt intresserad av simning och ”Mårten” flera gånger i veckan som barn.

– Just simning kan väl inte ärvas genetiskt, men kanske behovet av fysisk rörelse. Till skillnad från mig är Linnea också väldigt öppen, utåtriktad och tävlingsinriktad. Det är tydligen hennes genetiska pappa också, säger Maria och fnissar upprymt.

Nästan lika upprymd – men också lite förvirrad – blev ”Mårten” av att plötsligt få kännedom om Linnea. I en mejlintervju med SvD berättar han att frågan om anonyma eller öppna donatorer har debatterats mycket i Danmark den senaste tiden. I samband med detta såg ”Mårten” ett tv-inslag där danska donatorbarn sade att de gärna ville veta mer om sina anonyma donatorer.

Troligtvis var det på grund av deras berättelser som han en kort tid därefter fick ett infall och googlade på sitt eget donatornummer. Till sin stora förvåning fick han alltså en träff och hamnade på en internationell kontaktförmedling där Maria hade efterlyst biologiska halvsyskon till Linnea med hjälp av donatornumret. Där fanns också en länk till Scandinavian Seed Siblings och en mejladress till Maria. När ”Mårten” sökte på hennes namn dök SvD-intervjun från förra året upp.

– Jag har alltid trott att min donation exporterades till USA, men nu fick jag plötsligt se en liten flicka som fanns på andra sidan sundet. Jag fick fjärilar i magen och vet inte hur många gånger den dagen jag försökte zooma in bilden för att få en bättre bild av Linnea.

Eftersom tv-inslaget med som ville veta mer om sitt genetiska ursprung hade gjort ett djupt intryck, beslöt sig Mårten för att kontakta Maria och berätta lite om sig själv. Även för egen del var han nyfiken på Linnea.

– Hela situationen är fortfarande ganska förvirrande. Plötsligt är jag intresserad av en familj som jag för några veckor sedan inte visste existerade. Om jag inte kände till Linnea så hade jag kanske aldrig sagt något till min egen familj om donationen, men nu har den blivit en viktig del av mitt liv och något som de jag älskar har rätt att känna till, säger ”Mårten”.

Att han för sju år sedan bestämde sig för att donera sperma berodde på flera saker. Han har själv två barn som ”betyder allt”. Den glädje som de ger, ville han också att andra skulle få uppleva. Den ekonomiska ersättningen spelade också en viss roll. Även om det inte rörde sig om någon stor summa (runt 400 kronor per donation), blev det ett extra tillskott till semesterkassan.

– Jag har aldrig ångrat att jag har donerat, men jag måste erkänna att jag ett par gånger har tänkt på hur det skulle kännas om jag en dag skulle bli kontaktad av ett barn som kommit till genom min donation och som haft en förfärlig barndom. Det är en nästan outhärdlig tanke.

Maria är förstås väldigt tacksam över att ”Mårten” valde att donera sperma. Utan honom skulle inte Linnea finnas. Hon är också väldigt glad över att i dag veta vem hennes dotters biologiska pappa är och Maria hoppas att de kan hålla en viss kontakt framöver. Samtidigt betonar hon att det är ”Mårten” som bestämmer vilken nivå deras relation ska ligga på – och att den enda närvarande pappa som Linnea någonsin kommer att ha i sitt liv är Dan.

– Kontakten med ”Mårten” betyder inte att Linnea har fått en ny pappa och vi har inga planer på att träffas. Men om Linnea i framtiden skulle bli intresserad så kan jag tala om vem hennes biologiska pappa är och berätta lite om honom. Det gör att jag känner ett större lugn. I vår starka barnlängtan tenderar vi vuxna att vilja glömma bort att donatorbarnen faktiskt kan vara nyfikna på sitt genetiska ursprung.

Även Mårten hoppas att han emellanåt kan få lite information om hur Linneas liv utvecklas. Och när det gäller vem som är hennes ”riktiga pappa” verkar han vara inne på samma spår som Maria. Hos spermabanken fanns ett handskrivet meddelande till eventuella framtida mottagare av hans spermier. Där skrev Mårten så här:

”För mig spelar det ingen roll vem donatorn är. Det viktiga är att den som är pappa till barnet kommer att finnas där för honom eller henne. Den som barnet kallar pappa är dess riktiga pappa. Den man som lär sina barn att cykla, som tröstar dem när de gråter och som läser sagor för dem – det är deras riktiga pappa.”

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

1. ”Man utan barn – läs de tidigare delarna i serien.”

http://.svd.se/nyheter/idagsidan/barn-och-unga/barn-utan-man_6063381.svd

2. Så går det till vid ”spermabanken”. Se bildspelet.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barn-och-unga/mina-gener-men-inte-mina-barn_6088117.svd

3. Vad vet du om singelmammor? Testa dig själv i SvD:s quiz.

http://quiz.svd.se/?sTid=1008

4. ”Själviskt att sätta mig till världen på det sättet.” Läs intervjun från 29/8 med 24-åriga Alana som själv kom till genom spermadonation.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barn-och-unga/barn-ar-ingen-mansklig-rattighet_6414886.svd

5. Het debatt på SvD Brännpunkt om rätten till insemination för ensamstående.

http://www.svd.se/opinion/

Källa: SvD - Startsidan

Lämna gärna en kommentar