Kalmar ligger ungefär 350 km från Stockholm. Det är det geografiska avståndet. Mentalt ligger Kalmar utom synhåll från huvudstaden. Sedan några dagar finns åter en landshövding på plats. Men staden har inga statliga myndigheter, inga militära förband, inte ens en länspolismästare.
De senaste siffrorna över länets befolkning är dystra. Folkmängden minskar totalt. Kalmar ökar. Framöver kommer allt färre ungdomar finnas för att ta hand om allt fler äldre, säger pessimisterna. Men det är inte hela bilden. Man ska inte stirra sig blind på folkmängd. Då skulle exempelvis det lilla landet Singapore för länge sedan kastat yxan i sjön. I den andra vågskålen ligger värdeskapande. Några individer skapar större resurser än andra.
Om Kalmar drar till sig befolkning från grannkommunerna kan det betyda att de söker sig dit för att få bättre jobb, som ger högre lön och större tillväxt. Kalmars planerade läkarutbildning är ett exempel på värdeskapande, som kan komma hela regionen till del. Ny medicinsk forskning kan leda till nya, avancerade företag.
Kalmar utbildar just nu fler ungdomar än vad den egna arbetsmarknaden behöver. Behovet av idrottslärare är betydligt mindre än tillgången. Därför flyttar många yngre från Kalmar. Men fler borde kunna lockas att senare i livet flytta tillbaka och ta med sig kunskap och kompetens utifrån.
Men då måste kommunikationerna bli bättre. Den som kliver på tåget i Kalmar är i Stockholm ungefär fem timmar senare. Det innebär att avståndet Kalmar-Stockholm har tillryggalagts med en snitthastighet på 70 kilometer i timmen. Redan 1848 hade amerikanerna satt loket Antelope i trafik med en toppfart på 96 kilometer i timmen. Antelopen hade hängt med även på den faktiska Stockholmsresan, som tar omvägen över Alvesta.
Man kan också jämföra med dagens mått. Kockan tolv på dagen stiger en Kalmarbo och en Sundvallsbo på sina tåg. De har ungefär lika långt till Stockholm. Kalmarbon är framme klockan 16.50, en timme och tio minuter senare än Sundsvallsresenären. Biljetten från Kalmar kostar 928 kronor i andra klass. Motsvarande biljett från Sundsvall kostar 462 kronor. Bytet i Alvesta innebär större risk för försening än direktresan från Sundsvall.
I Stockholms politiska retorik ska ”hela landet leva”. Man talar fagert om regional rättvisa. Man eftersträvar ett rundare Sverige. Centerpartiet vill så vakt om landsbygd, glesbygd och obygd.
Häromdagen fördelade Trafikverket fem miljarder kronor till angelägna infrastrukturprojekt. 3,6 miljarder går till järnvägarna, 1,4 till vägarna.
Kalmar län får en skärv av detta för att bygga mittseparering på riksväg 40 mellan Vimmerby och Toverum.
Huvuddelen av Trafikverkets pengar används för att bygga bort flaskhalsar i trafiken. De som har mycket trafik får mer. Kalmar län har inte värst många flaskhalsar att komma med, utom köerna till parkeringen vid Guldfågeln Arena, när Kalmar FF har hemmamatch. Därför blir länet utan.
Det är brist på flaskhalsar, men också brist på gaphalsar. Politikerna i länet är riktig usla på att hävda landsändans intressen. Regionfrågan utmynnade i en lösning som var en korsning mellan kameleont och amöba.
Det finns inte alls samma enighet över kommun- och partigränser som i exempelvis Västra Götaland, sade riksdagsledamoten Anders Åkesson i Barometern-OT häromdagen. Bara de som vill något, får något, resonerar de beslutande i Stockholm. Därför försvinner Kalmar län utom hörhåll i besluten om regional utveckling.
Vilken drömsits för nya landshövdingen Stefan Carlsson. Allt återstår att göra!