Dags att bli förälskad igen

Nyheten uppdaterades 2011-11-18 8:19

Han är tusenkonstnären med en röst som inte lämnar någon oberörd. Nu kommer till Växjö med föreställningen Falling in love again.

Rikard Wolffs färg är blå. I hela sitt liv har han klätt sig i blått när det är fest och han fnissar i telefonen över min första fråga.
– Ja, jag har faktiskt en blå morgonrock på mig.
Han låter så vänlig. Långt ifrån lejonets Scars otäcka röst. Eller några av de mer mörka roller han spelat. När han uppträder i Växjö nästa vecka är han inne på sluttampen av turnén och det är alltid förenat med en viss panik.
– Men jag slipper undan den lite för jag har precis i dagarna fått veta att vi kör en vända till i mars, april nästa år.

Titeln Falling in han i relation till sin självbiografi Rikitikitavi – en folkhemsberättelse som kom nu i höst. Eftersom är en tillbakablick av hans liv handlar föreställningen om vad som ska hända nu.
– Min avsikt är att småsladdra lite med svenska folket. Jag är en stor vän av det intima samtalet och känner mig lite hemma i mitt vardagsrum med publiken.

Boken har blivit väl mottagen och att skriva den var nödvändigt, säger han.
– Det handlar om att hitta sin plats i . Att jag som tonåring, när det är som svårast att växa upp och möta kärleken, tog ställning till att i viss mån alltid vara en outsider. Att bli en trygg människa i första hand och inte bög, inte jude. Jag har varit en stretande människa hela och tycker inte att jag fått något gratis. Min självbild är den av en konstnär som aldrig är nöjd. Alltid med en klump i magen för att jag inte är tillräckligt bra.

Att berätta för mycket om sig själv är han inte alls rädd för. Samtidigt som han älskar att ha människor runt sig är Rikard Wolff en solitär person.
– Jag är en gestaltande människa, men jag släpper aldrig ifrån mig en oredigerad film från mitt hem. Det är en del av yrkesskickligheten att ha en privat sfär. Det klart att man kan blanda ihop begreppen, men jag tror att jag är den jag vill vara och självklart finns det privata saker som bara mina närmaste vet om.

För två år sedan konstaterades det att han lider av en kronisk lungsjukdom. Sedan dess har livet ställts lite på sin spets. Hemmet är numera totalsanerat och vardagen innehåller mediciner, läkarbesök och regelbundna kontroller.
– Jag måste vara noga med min planering för stressar jag får jag andnöd. Jag dricker inte och röker inte heller. Äter gör jag ofta och i små portioner och förmodligen måste jag framöver tillbringa den kalla årstiden utomlands. Någonstans där det är just temperatur, förmodligen Kanarieöarna, men inget är bestämt. Jag har ju en dotter som går i skolan och det måste också fungera.

Och dottern, säger Rikard, har förtydligat hans livsvillkor. Han har en annan människa som litar på att han finns där. Och att det finns en framtid där han kan hitta kärleken igen.
– Först nu, ett och ett halvt år efter min skilsmässa, känner jag mig mogen för att titta efter den igen.

Växjö teater, Växjö, tisdag 22 november

Källa: Smålandsposten

Lämna gärna en kommentar